100% dyrare på trådbussen

Trafiken i Chisinaus centrum stod stilla under ett par vilda protester i veckan som gått. Den här gången var det inte ungdomar som kastade sten och brände ner parlamentet, utan en hop pensionärer som skanderade och ryckte i borgmästare Chirtoacas kavaj.  Det gick ganska hett till stundom, moldaviska fattiga pensionärer är inte att leka med när de blir uppretade. Borgmästaren har även bombhotats i dagarna- så de skyr minsann inga medel!

Anledningen är att kommunen beslutat att höja priset på kranvatten och kollektivtrafik. Det kommunala bussbolagets ekonomi har gått på kryckor en längre tid och nu beslutade man att höja biljettpriset från 1 leu till 2 på stadens trådbussar. Det är en ökning med motsvarande 60 öre, vilket kan tyckas som en struntsak. Samtidigt innebär det ju att resekostnaderna ökar med 100% för dem som åker trådbuss. Och det är just de fattigaste som gör det. Här är resandet mycket mer socialt skiktat än i Sverige, där ju vem som helst, rik som fattig, glatt tar bussen till jobbet för att det är miljövänligt. För någon med 500 kr i pension blir höjningen riktigt kännbar.

Rumänsk TV (tror det var ProTV) rapporterade om detta och misstänkte att kommunistpartiet låg bakom  och hade uppviglat gamlingarna (vilken idé!) och man framhöll särkilt att de flesta i folkmassan var rysktalande. Jag såg ett stort plakat på ryska, med en omisskänlig sovjetisk design – säkert ihopknåpat av någon som gick i skolan på 40-talet. I moldavisk TV intervjuades dock flera personer på rumänska, så möjligen var det den rumänska kanalen som drabbats av det bekanta fenomenet ”man ser och hör vad man förväntar sig att se och höra”.

Det är givetvis synd om de här utsatta människorna, för vilka 60 öres prishöjning driver dem till massprotest. Det visar vilken ekonomisk stress de lever under varje dag, med pensioner som inte räcker till någonting – här i Chisinau är priserna inte så väldigt mycket lägre än i Sverige. Samtidigt var det komiskt att dra sig till minnes kravallerna i stan den 7 april och skåda parallellerna, ilskan och sättet att göra politik handgripligt och utlevelsefullt. Fast nu hade de arga stenkastande ungdomarna förvandlats till lika arga gummor och gubbar med käpp.

Man kan bara hoppas att den nya höger-mitten alliansen hittar på något för att radikalt förbättra de gamlas situation här. Kommunistpartiet har misslyckats ordentligt med detta, trots allt prat om solidaritet med samhällets gamla och svaga etc. Problemet är ju att den moldaviska staten är utfattig och inte kan betala anständiga löner och pensioner. Och detta kan bara ändras med en marknadsanpassad och modern, liberal och västinspirerad politik. Så tyvärr tror jag att de protesterande pensionärerna biter sig själva i svansen när de attackerar det liberala fäste som Chisinaus stadshus utgör.

Val igen

Så var det valdag och jag väntar med spänning på resultatet – de första siffrorna lär presenteras ganska snart efter att lokalerna stänger kl 21 i kväll. Svenska media är rätt tysta om saken, men DN har i alla fall en fin bild som illustration!

Det är framför allt två siffror som känns intressanta. Den första är valdeltagandet, som jag skrev om i det förra inlägget. Den andra är ”Lupu-effekten” d v s hur många röster kommer Demokraternas Marian Lupu att fiska åt sig, och varifrån kommer de – från vänster eller höger? Lupu var tidigare ett av kommunistpartiets tyngsta namn men han beslöt att gå över till Demokraterna efter det att man misslyckats två gånger med att utse president efter valet den 5 april. Han har därefter uttalat sig väldigt kritiskt om sina gamla kollegor och bland annat sagt att Demokraterna aldrig kommer att rösta för en kommunistisk president, och att ”kommunistpartiet omöjligen kan reformeras” (intervju i rumänska Revista 22).

Intuitivt tror jag att framför allt Kommunistpartiet kommer att tappa röster till Demokraterna. Marian Lupu har trätt fram som ett vettigt alternativ för alla dem som röstat rött tidigare  - men inte av kärlek till kommunismen, så mycket som av avsmak för de uttalat rumänskorienterade liberala alternativen. Många etniska ryssar har känt sig direkt ovälkomna i det liberala lägret . Med rätt eller orätt, bör tilläggas, eftersom jag tror att etnisk splittring i Moldavien till stor del är en följd av just kommunisternas politik.

Om mitt antagande stämmer så kan vi få se ett mycket intressant parlament med ett demokratiskt vågmästarparti i mitten som kan bidra till att den liberala oppositionen faktiskt kan få igenom ett och annat förslag. Detta vore mycket positivt för demokratiutvecklingen i Moldavien, som lidit mycket av att ha ett parlament där ett enda parti i praktiken bestämmer allt.

Twitter-revolution?

Nu har det annonserats att nyval kommer att hållas i Moldavien den 29 juli. Det är en onsdag, men eventuellt kan det förklaras som ”ledig dag” så att folk kan gå och rösta (tveksamt!). Hur som helst lär deltagandet bli lågt, vilket anses gynna kommunistpartiet. Märkligt att de inte la det på en söndag.

Kommunistpartiet kunde ju inte få till egen majoritet för att välja president, och oppositionen var omutlig och vägrade rösta på de kommunistiska kandidater som stod till buds. Det föll på ett enda mandat faktiskt – och det är ju ett tecken på att demokratin fungerar som den ska i detta avseende. 

Den intressanta frågan är nu: kommer oppositionen att vinna något på den här röran? Det kan ju bli så att kommunisterna faktiskt får en ännu större majoritet i nästa val. Det var högt spel, när oppositionen bestämde sig för att vägra samarbeta! 

De sista dagarna har jag flera gånger sett på tv hur de kör gamla bilder från upploppen den 7 april för att liksom pränta in i huvudet på medborgarna vilka huliganer oppositionspartierna och deras anhang är. Jag såg nyligen en alldeles idiotisk rysk ”dokumentär” (NIT-produktion) som hette Attack mot Moldavien, en försklassig smutskastningsfilm som vore den producerad av den sovjetiska propagandamaskinen på 50-talet. Full av dramatisk musik, dåliga montage och absurda associationer. 

En intressant nyhet är att ett av kommunistpartiets tyngsta namn, Marian Lupu, har lämnat partiet. Han personifierade den lite mer ungdomliga och europeiska sidan av partiet: talar bra engelska, är lång och stilig och så vidare. En politiker som kan respekteras av och imponera på västpolitiker. För mig ser det ut som en spricka inom partiet, men folk jag pratar med som är pro-opositionella tycker att jag är naiv. De menar att han bara vill locka väljare i mitten, och sedan stödja kommunisterna i parlamentet. Ja, det är inte lätt  för en naiv svensk att korrekt tolka vad som sker i ett sånt här land!

Jag noterar att oppositionen i Iran också har färgen grön och liksom kollegorna i Chisinau kör en jätteprostest mot förmodat valfusk. Där är det ju mera storskaligt (både protesterna och det förmodade fusket) men det finns vissa likheter i händelseförloppet. Och även här hålls Twitter fram som en viktig kommunikationskanal. Trots det läste jag någonstans att genomsnittstwittraren skriver ett inlägg var 74:e dag… Själv stängde jag mitt nyöppnade Twitterkonto efter att inte riktigt ha begripit meningen med det. 

Jag funderar lite på om något förenar Iran och Moldavien, förutom det här att Twittrandet uppmärksammas i media som ett nytt ”demokratiskt” vapen. Många skulle ju tycka att det är absurt att överhuvudtaget jämföra dessa länder och det är det på sätt och vis – men jag tar mig ändå friheten att göra det! Det handlar ju ytterst om demokrati. En gemensam nämnare verkar vara (hos vissa grupper) starkt bristande tilltro till det egna systemet och statsapparaten som sådan – inte till något enskilt parti. Om medborgarna känner brist på deltagande, maktlöshet, att systemet är intransparent och kanske t.o.m. repressivt så är det tydligt att staten inte är en förlängning av folket. Då är det lätt att eldas upp om någon ropar ”valfusk” – oavsett om fusk förekommit eller ej. En del unga moldaver känner inför sin egen president ungefär som man i väst beskriver Ahmadinejad, och upplever sig vara fångar i sitt eget land. Liksom att politiken är full av elaka gamlingar som håller dem tillbaka, ungefär som gubben i Tusen och en natt som med benen klämmer sig fast runt axlarna på en yngling och håller denne i ett järngrepp.

Ny dag

För er som vill följa händelserna i Chisinau så rekommenderar jag Erik som uppdaterar frekvent. Förresten, är det inte fantastiskt med internet, bloggar, Twitter m.m.? Den nya tekniken som gör att nyheter aldrig behöver vara äldre än fem minuter och kan förmedla massor av perspektiv – inte bara en utsänd reporters synpunkter.

Som Erik skriver är det helt lugnt nu. Jag promenerade genom centrum nyss och såg poliser sitta i gräset och diskutera under de vit- och rosablommande träden. Demonstrationen borta vid regeringsbyggnaden var mindre och verkade liksom ha tappat riktningen. Rumänska flaggor syns men det är i sig inget ovanligt eller konstigt, så länge de inte sitter i toppen av presidenthuset.

Parlamentet och presidenthuset är svårt sargade. I området promenerade ett slags kravallturister: glada människor med solglasögon och kameror som diskuterade vad som hänt, som om de vore på ett museum för modern konst. Några exalterade yngre killar kommenterade att det hade ”brunnit snyggt” i ena delen av parlamentet, och jag kan just gissa vad de hade för sig i går kväll…

Teorierna om vem som bär skulden är många.  Nu har tydligen President Voronin pekat ut Rumänien som skyldigt. Trams och fantasier, säger jag. Enligt Unimedia menar liberaldemokraternas ledare att kristdemokraternas ungdomsförbund ligger bakom (lite andra takter än kafferep med Alf Svensson alltså). Andra tycks mena att kommunisterna betalat provokatörer för att smutskasta oppositionen så att de själva kan bli ensamma herrar på täppan. Logiskt, såtillvida att ett envåldshärskare inte behöver något parlament och därför kan elda upp detta. Men jag tror inte på sådana idéer. Om politikerna här tog sig tid att studera liknande upplopp i Västeuropa – t.ex. de som vi haft i Sverige nyligen – skulle de komma fram till att det handlar om massans psykologi. Sa någon åt den här mobben att förstöra alla judiska butiker skulle de ha gjort det i stället. Detta är uttråkade och arga moldaviska ungdomar, mer eller mindre politiskt intresserade, som ställer till med en vandalfest vilken av en tillfällighet råkar ha rumänska förtecken.

Jag kan irritera mig på att man hela tiden försöker göra storpolitik av det som hänt. Vandalerna refereras till som vilseledda barn som inte vet vad de gör. Bakom ligger ”onda organisatörer”: politiska partier, Rumänien osv. Det är en paranoid inställning. Man måste inse att fria ungdomar kan slå sönder och bränna på eget initiativ. Ställ individerna till svars istället, som i en normal rättsstat. Det här att förringa individernas roll är förresten en mycket (post)kommunistisk attityd och i sig själv intressant att studera.

Tråkigt att paranoida Ryssland genast börjat tala om onda krafter i väst (se DN-artikeln som jag länkar till ovan). Då blir det så lätt för Väst att prata om onda krafter i Ryssland. Att Moskva och Chisinau gaddar ihop sig för att ösa galla över Bukarest är sorgligt sovjetiskt, som en riktigt tråkig tidsresa tillbaka till 1945. EU måste vara smidigt och lyhört, men inte lyssna för mycket på rumänska analyser vilka ibland tenderar att vara kategoriskt antiryska på ett destruktivt sätt. Man måste ha klart för sig att imperialistiska känslor svallar såväl i Bukarest som i Moskva.

Vi får se vad som händer i kväll. Jag gissar på ingenting – hoppas jag slipper ha fel. Med 193 personer arresterade så tror jag man har kommit åt de mest aggressiva. Demonstranterna utanför regeringsbyggnaden kommer hellre att gå hem än att ta en konfrontation med polisen.

Bitterhet i Chisinau

Tänk er att ungdomar i Helsingfors stormade presidentkansliet, hissade svenska flaggan och brände ner parlamentet under det att man skanderade nationalistiska svenska sånger och rullade ut en banderoll med en karta från år 1800. 

Detta är ungefär vad jag tyckte mig bevittna igår i Chisinau, även om liknelsen med Finland såklart haltar på många punkter.

Bakgrunden är ett parlamentsval i söndags, där kommunistpartiet PCRM tog 50% av rösterna och de stora oppositionspartierna fick tillsammans ca 35%. Valet bedömdes som korrekt av både lokala och utländska observatörer. Deltagandet var lågt, men med moldaviska mått mätt inte så illa: 59,5% Detta kan jämföras med strax över 80% i det förra svenska riksdagsvalet, men även med svenskarnas 37% i förra EU-valet. Proportionerna är intressanta eftersom de speglar medborgarnas känsla av delaktighet i den maktsfär som valet avser.

I går och i förrgår samlades folk i centrum av Chisinau och protesterade mot valfusk, och som ni har noterat även i svenska media så urartade protesten fullständigt. För bra svensk ögonvittnesskildring se även Eriks blogg.

Det pågick dels en fredlig demonstration utanför regeringsbyggnaden, dels en våldsam protest utanför ”presidentpalatset” och parlamentsbyggnaden (som är belägna mitt emot varandra). I den fredliga delen, ca 200 meter längre bort på samma gata, hölls diverse tal och man ropade ”ner med kommunismen” och liknande. Det var tidvis ganska mycket folk, men inte så massiv uppslutning som man kanske kan tro om man ser framför sig Kievprotesterna 2005. 

När jag kom bort till presidentpalatset på eftermiddagen var det totalvandaliserat och jag förvånades av att polisen inte syntes till. Jag märkte att det var uppståndelse i andra ändan av folksamlingen och plötsligt började alla springa i min riktning. Då sprang jag också – det är en aning stressande när några tusen människor rör sig mot en samtidigt som man hör ljud av explosioner. Min puls gick upp, tendens till handsvett. Jag tänkte att polisen har börjat skjuta och jag försökte föreställa mig hur det känns att bli ihjältrampad av moldaver. Men det lugnade sig snabbt och folk gick tillbaka. Det var bara ljudbomber och tårgas. Jag gick och drack en cola vid parken med Stefan cel Mare-statyn, för att betrakta det hela på avstånd. Några ungdomar drog jublande förbi med en militärgrön polisbuss som de erövrat, och åskådarna fick sig ett befriande skratt. Folk verkade vallfärda mellan de båda demonstrationerna, den våldsamma och den fredliga, för att se var det var mest intressant för tillfället. 

På den fredliga sidan uppfattade jag förvirrade tal, både om Gud och anspelningar på revolutionen i Timisoara 1989, när rumänerna avsatte och dödade diktatorn Ceausescu. Liknelsen är såklart helt befängd. Inte ens den mest fanatiske kommunistfiende kan påstå att Moldaviens president Voronin kan mäta sig med tyrannen Ceausescu. Det är snarare en förolämpning mot alla människor som levt under en riktig diktator. 

Det fanns alltså en etnisk/nationalistisk komponent med igår, utan tvivel. På parlamentet rullades ut en flagga med Storrumänien från mellankrigstiden, inkluderande dagens Moldavien. Under den moldaviska flaggan hissade man den rumänska, liksom EU-flaggan. Som EU-medborgare fylls jag av avsmak och hoppas att EU starkt markerar mot detta tilltag.

Men viktigare är den allmänna känsla av bitterhet som många unga moldaver bär på. En maskerad kille illustrerade det väl i TV, på frågan om varför han vandaliserade: ”Varför skulle jag inte sabba? Jag är 20 år. Snart är jag 30 och ingenting kommer att hända i det här landet med kommunisterna vid makten”. De här ungdomarna vill ha förändring, och förändringen för dem heter EU och liberal opposition. Delar av denna liberala opposition är orienterade mot kulturgemenskap med Rumänien – därav de bisarra rumänsk-nationalistiska inslagen i protesten. Detta slår i sin tur, med nationalismens enkelspåriga logik, lätt över i antiryska stämningar. Därför är det inte så konstigt att kommunistpartiet har stöd bland den rysktalande (stora) minoriteten, givet hur oppositionen i landet ser ut.  

Presidenten talade i TV och beskyllde oppositionsledarna för försök till statskupp. Onekligen finns det statskuppsliknande element i attacken mot parlamentet och presidenthuset. Presidenten menar att ”kuppmakarna” var väl förberedda och bra betalda. Jag menar att det är struntprat. En sådan här protest ordnas lätt via kedjor av sms. Plötsligt är tusentals unga ute på gatan, många frustrerade. Då är det inte konstigt att det går snett. Däremot verkade det finnas vissa grupper som tog initiativ till vandalismen, och de kan nog vara organiserade. Jag såg många snorungar med huvor eller övertäckta ansikten, a la Davis cup-protesten i Malmö nyligen. Att de hade med sig attribut som den mycket provokativa banderollen med Storrumänien visar att de hade planerat eller åtminstone hoppats på något våldsamt. Men inte en chans att oppositionen skulle stå bakom dem – det vore alldeles för kontraproduktivt.

Polisens passivitet var förvånande. Det kan vara så att de helt enkelt var rädda och backade därför. De poliser som fick fri lejd ut ur presidenthuset såg livrädda ut (jag följde detta på TV), och flydde under det att demonstranter förödmjukande klappade dem på axeln och skrek ”Polisen är med oss” – också en anspelning på revolutionen i Rumänien 1989. 

Är man lite mer konspiratorisk kan man gissa att att polisen fått order om att inte dra vapen under några omständigheter. Jag såg situationer på TV där svenska poliser lätt hade dragit vapen för att skydda sig själva. Men deras moldaviska kollegor bara hukade under sköldar, och ett 50-tal av poliserna fick föras till sjukhus efter regn av gatsten och andra tillhyggen. Varför fick polisen inte agera mer? Kanske för att kommunisterna och inrikesministeriet vill vinna en propagandaseger. I den stadskontrollerade kanalen Moldova-1 rullades bilder som definitivt väckte sympatier för poliserna.

En tredje konspirationsteori som figurerat är att  inrikesministeriet (=polisen) ville ha de här kravallerna, för att… vem vet? För att bevisa att polisiär ordning i Moldavien måste få högre prioritet? Nja, jag tror inte på det där. Det finns en gammal konflikt mellan Liberalerna och Chisinaus polismästare, så de tar nog varje chans att anklaga varandra. 

Vad kan det komma för positivt ut av detta nu då? Omräkning av rösterna lär ha utlovats. Ärligt talat tror jag inte det kommer att ge så mycket. Kommunistpartiet har stort stöd i landet. Jag själv har inte hört någon säga att de röstar på kommunisterna, men det beror på att jag mest träffar unga människor i Chisinau. Även om de nu fuskat åt sig 15% röster, som oppositionen hävdar, så vore de ändå det största partiet. Detta måste respekteras i en demokrati.

Moldavien är eftersatt just när det gäller demokratifrågor. Ett bra exempel är inställningen till massmedia och det faktum att man igår stängde av internet! Oppositionen säger sig vilja ha ett mer demokratiskt samhälle – och går till attack med ytterst odemokratiska metoder. Problemet är att många här inte vet vad demokrati är. Klyftorna är för stora: mellan rika och fattiga, mellan stad och landsbygd, mellan gamla och unga. Mellangenerationen, bråkmakarnas föräldrar, är utomlands och jobbar. Vad jag såg i går var revolutionär mentalitet, även i den fredliga demonstrationen. Men landet behöver reformer och inte revolution. EU har ett stort ansvar för att minska aggressionen. Avskaffa genast visumkravet för moldaver. Många har släktingar i Rumänien, men måste sedan 2007 söka visum för att hälsa på dem. Klart att de känner sig isolerade och desperata. Låt dem arbeta legalt i EU, så de kan åka hem när de vill. Så minskas även fattigdomen, som är roten till det onda här. Och jag hoppas verkligen att västmedia inte får för sig att polarisera i stil med ”den frihetstörstande västvänliga oppositionen” versus ”den onda sovjetiska kommunismen”, så som det lät i Kiev för några år sen. Sådana resonemang leder nämligen ingenvart när det gäller sådana här länder.

Mattor till salu

Härom veckan tänkte jag skriva om internationella kvinnodagen, men annat kom i vägen och vips så kändes 8e mars lika avlägsen som vintern själv. Men jag vill ändå delge er en liten reflektion:

Kvinnodagen firas här med blommor och presenter till alla kvinnor. Män är gentlemän, håller upp dörrar och beter sig precis så objektifierande som svenska feminister förmodligen avskyr. Kvinnorna hyllas och avgudas, där de sitter uppsminkade på piedestal och är jättesöta och traditionellt kvinnliga. Kontrasten mot hur 8e mars firas i Sverige, om den alls firas, är slående. Det finns nog ingen annan dag på året då Sverige och Moldavien är så olika. Jag läser i DN om politik, kvinnokampens historia osv. Mina moldaviska vänner gapar av förvåning när jag berättar, och tycker att det verkar helt sjukt. Varför ska man blanda in något så smutsigt som politik på internationella kvinnodagen? Jag gapar också av förvåning, men av andra orsaker. Ända tills jag inser att vi har Mors dag i slutet av maj. Och det är precis vad moldaverna firar den 8e mars. Men jag undrar då vad moldaviska feminister ska hitta på, bakbundna som de är på den internationella kvinnodagen. De kan ju knappast uppfinna en ny dag åt sig själva. Kanske kan de ”kidnappa” 8e mars, men vart skulle då Mors dag ta vägen? 

Jag läste precis nyss en artikel som börjar som vanliga moldavienreportage med poorest country in Europe bla bla bla, men som faktiskt utmynnar i något rätt intressant. Du hittar den här. Vi möter en kvinna som väver mattor och nynnar på en sorglig melodi, som bodde hon i Landet Utanför och boken var Mio min Mio. Artikeln handlar sedan om moldaviska mattor – något som jag länge haft en svaghet för. Traditionen att en riktig kvinna ska kunna väva vackra mattor gör att närhelst man besöker ett äldre hus på landsbygden, ser man helt fantastiska hantverk täcka väggarna. Författaren kommenterar mycket riktigt att Moldaviens kommersiella isolering gör det svårt eller omöjligt för små mattproducenter att sälja sina alster i väst – där de utan tvekan skulle köpas om de bara hittade dit. Det är trevligt att läsa att några norrmän faktiskt har börjat köpa in till sin butik. Det borde svenskar också göra – och inte till försäljning på Klotet e.dyl., utan i exklusiva affärer för Stockholms alla brats.

I valet och kvalet

Jag tror jag skrev nånstans nyligen att det inte synts många tecken på det stundande valet (5/4), men nu har den saken ändrats. Gatornas anslagstavlor för medborgarnas upplysning är fulltapetserade med affischer. På TV och i tidningar diskuteras det för fullt. Jag har ännu inte sett någon av de riktigt grova smutskastningsreklamerna i TV. Från förra valet minns jag sepiatonade bilder på horder av utfattiga människor som förde tankarna till 1900-talets storkrig, varpå en speakerröst förkunnade att just så kommer det att bli om man röstar på oppositionen. 

Den mest intressanta reklamen står liberaldemokraterna (PLDM) för. På enorma tavlor längs vägarna syns det enkla budskapet ”stoppa kommunismen”, illustrerat med  en grön och en röd trafikljusgubbe. Liberalpartiet PL har en snarlik agenda och jag blandar ständigt ihop dem. Liberalerna (om det nu är PL, PLDM eller båda) har valt färgen grön för att ansluta till de tidigare färgrevolutioner som vi sett i Georgien och Ukraina. De bär även gröna scarfar när de är ute och demonstrerar. Vi får se hur långt det räcker för att övertyga väljarna. Jag har i alla fall slagits av hur genomtänkt och snyggt konceptet med trafikljusreklamen är, och om jag vore en paranoid kommunist skulle jag säga att CIA har finansierat dem. I själva verket är det nog så att flera av PLDM:s medlemmar är unga, har studerat i väst och antagit en estetik som tilltalar mig. Jag vet inte hur stora de är utanför Chisinau men här får de ganska mycket utrymme – kanske p.g.a. stadens liberale borgmästare Dorin Chirtoaca. 

I går hade jag förmånen att åka till den nordliga staden Balti (uttalas Belts). Denna Moldaviens tredje stad (efter Tiraspol) är känd bl.a. för dess stora ryska befolkning, ett bra universitet, tillverkning av mjölkprodukter och (tidigare?) stora problem med drogmissbruk. Balti känns tveklöst mer sovjetisk än Chisinau. I centrum står en tank uppställd som ett monument över de sovjetiska folkens heroiska bla bla bla osv osv. Gator och parker känns mer pompöst planerade och ödsliga på något sätt. Staden är renare än Chisinau och jag har hört flera som beskriver den som mer civilicerad – vilket i sovjetisk kultur syftar på en mindre andel moldaver/bönder/romer/övrigt obildat patrask. Jag kan tillägga att Tiraspol, som då är långt mer sovjetisk än Balti, är ännu renare. Vad ren betyder i detta sammanhang förstår bara den som rört sig i f.d. Sovjetunionen. En vanlig svensk stad är trots allt långt mycket renare än den mest rena sovjetiska staden. Men den sovjetiska renheten rör sig även på ett symboliskt plan, den ljuder av ideal och drömmar om lugn och befrielse. Jag tycker mycket om den, när jag är på rätt humör för att ta in det sublima budskapet.

Hur som helst, här i Balti noterade jag kommunistpartiets allenarådande. Den röda affischen med hammaren och skäran syntes överallt, även fönstret på en minibuss som rullade förbi. På snabbmatskedjan Andy’s Pizza låg det på varje bord en utförlig broschyr om kommunismens förträfflighet och foto på presidenten. Att presidentens son äger snabbmatskedjan i fråga kan vara en förklaring, men på Andy’s i Chisinau förekommer vad jag vet ingen propaganda av det här slaget.

Mitt besök i Balti inkluderade ett kort möte med en man som är ägare till ett petroleumföretag, styrelseledamot i en av stadens banker och ordförande i Balti boxningsförening. Han gav ett allmänt intryck av att kunna låta fiender försvinna i bakluckor och på soptippar. Han hade bland alla boxningsstatyetter och utmärkelser på hyllorna placerat en gyllene byst av Lenin, och han upplyste mig omedelbart om att språket i Moldavien är moldaviska, inte rumänska. 

Senare under dagen råkade jag av en slump få syn på PLs partilokal i Balti, på en lerig bakgård (dit jag av en märklig anledning faktiskt hade ärende). En liten smutsig grön skylt hängde över en sned källardörr, och jag insåg att oppositionen inte har en chans här. Mannen med Leninbysten kommer att fixa så att valresultatet blir av vitryska proportioner. 

Sedan på vägen hem slog det mig att detta samband mellan den ”sovjetiska” staden Balti och kommunistpartiet ändå inte alls är självklar. Det sägs att kommunisterna har stort stöd bland landsbygdens gamla, vilka lockas av förföriska slogans om sänkta brödpriser. Balti, å andra sidan, har en utbildad befolkning som har lite gemensamt med dessa ”bönder”. Lockas ryssarna i Balti av hammaren och skäran, kopplingen till svunna tiders imperium då de utgjorde ett ideal och en maktutövande klass? Konstigt då, med tanke på att kommunisterna åtminstone i reklamen säger sig vara ett EU-vänligt parti och att detta EU ofta ställs mot Ryssland – åtminstone i västmedia. Sedan måste man skilja på EU-vänlig och Rumänienvänlig. Ett liberalt parti som PL kan ju vara direkt pro-rumänska, vilket är obehagligt för många. Är de moldaviska kommunistväljarnas dröm måhända ett Moldavien, som jämlikt Rumänien ingår i ett väldigt EU som styrs från S:t Petersburg?! De vet nog inte själva, skulle jag tro.

Ja, som vanligt blir man inte klok på det här landet.

Lite om media

Den bitande vinden från Sibirien som blåste hit för någon vecka sedan har (tillfälligt?) gett sig av och staden Chisinau är idag grådaskig, regnig, vindstilla och ganska ful. Vår, sommar och tidig höst är det en väldigt mysig och grönskande liten huvudstad, men när vintern sätter in visar sig den sovjetiska betongen från sin sämsta sida. Vinterklimatet här är ungefär en blandning mellan Skåne och Sibirien. Jag föredrar lätt den skånska komponenten. De dagar när inlandsklimatet från stäpperna i öst drabbar oss är långt värre. Dessa vindar som tagit kål på Karl XIIs, Napoleons och Hitlers arméer kan få också mig att vilja ta till reträtt. 

Fula höst/vinterdagar passar det bra att sitta inomhus och skumma igenom diverse nyhetssajter. Då jag öppnade www.evz.ro insåg jag att jag hade glömt att det är val i Rumänien idag. Evenimentul Zilei har blivit mitt förstahandsval bland den rumänska nyhetsfloran delvis p g a en så enkel anledning som att de sätter ut alla diakritiska tecken i sin nätupplaga. Många andra nättidningar struntar i detta och förutsätter att läsaren redan känner till alla ord. Det är som om dn.se skulle skippa ringar och prickar  över å, ä, ö – en helt absurd tanke för oss svenskar. 

Rumänska media lämnar verkligen sina moldaviska kollegor långt efter. Den intellektuella nivån och viljan att diskutera och ifrågasätta är skyhögt utvecklad jämfört med i Moldavien. Man kan säkert definiera demokrati på olika sätt, eller beskriva olika samhällsfenomen som mer eller mindre demokratiska. Generellt sett tror jag att Moldavien förtjänar att kallas för en demokrati, men just när det gäller hur utvecklad massmedia är så tvekar jag. 

Visst handlar det delvis om pengar – det är svårt att göra snygga och tjocka dagstidningar i färgtryck och erbjuda kontinuerligt uppdaterade nyheter på internet om det inte finns en rejäl budget. Men jag tror också att gammalt totalitärt tänkande hos politiker spelar en viss roll. Dagens gammelkommunister – som har majoriteten i det moldaviska parlamentet – är skolade i ett system utan fria massmedia och det är ingen självklarhet för dem att bli ifrågasatta av näsvisa små journalister. 

På sistone har man kunnat höra en del här om att vissa politiska krafter vill stänga ner tv-kanalen ProTV. Motivet skulle vara att ägarbilden är oklar och att man anser att vissa enskilda politiker ligger bakom kanalen. Det vore mycket tråkigt om ProTV fick stänga. Inte för att kanalen är speciellt bra – vore det i Sverige skulle den klassas som skit, utan tvivel. Men poängen är att det är den enda kanal som vågar vara öppet kritisk mot regering och myndigheter. Jag skulle gissa att kanalen och dess tittare politiskt sett har en mer rumänsk eller europeisk identitet. Ofta är inslagen plumpa och kvällstidningsartade. Men de finns, som en pluralistisk kontrast till de helt meningslösa reportage man kan se på andra kanaler om presidenten som besökt en välgörenhetskonsert e.dyl. 

(Nu råkar det av en händelse vara parlamentsval i Moldavien i april nästa år – men det måste bara vara en tillfällighet, eller hur?) 

En annan bra anledning att inte stänga ProTV är att de huvudsakligen sänder på rumänska (eller moldaviska, som det officiella språket i landet kallas). Det är nämligen ett överväldigande ryskt utbud i TV här. Jag gjorde just en liten ovetenskaplig undersökning och bläddrade igenom mina 48 kanaler och noterade vilket språk som talades, sjöngs eller på annat sätt kom till uttryck. Av dessa var 31 på ryska, 10 på rumänska, 5 på engelska, 1 på franska och 1 på tyska. Emellertid kan det nog variera ganska mycket beroende på tidpunkt, kabeltvbolag etc. Jag vågar inte dra några stora slutsater av dessa siffror, men om inte annat så illustrerar de i alla fall Moldaviens bristande nationella identitet.

Migration

Mitt förrförra inlägg kommenterades av Madeleine som frågar sig hur det ska gå när moldaver utomlands förlorar jobben i finanskrisen. Moldavien är, enligt statistik jag sett någonstans, nr 2 i världen när det gäller ”remitteringar som andel av BNP”. Alltså, en jämförelsevis mycket stor del av landets BNP utgörs av hemskickade pengar, cirka 1/3. Jag har länge funderat på detta, om hur finanskrisen kommer att påverka Moldavien, och kommit fram till att det här kommer att märkas först och främst genom att de moldaver som jobbar utomlands blir av med jobben. Många arbetar svart och har såklart noll anställningstrygghet. Många jobbar i byggbranschen, där konjunkturnedgången märks direkt.

Migration i Moldavien är ett intressant ämne och jag kommer säkert att skriva om det någon annan gång. Men nu ämnar jag istället hälla upp en kopp kaffe till och fortsätta läsa den helt fantastiska reseskildringen ”Where nights are longest – travels by car through western Russia” av Colin Thubron (1983). Storyn är att denne Thubron bestämde sig för att bila några månader i Sovjetunionen 1980. Det är poetiskt och vackert skrivet, och iakttagelserna är träffande – många är lika aktuella idag vilket kan tyckas underligt med tanke på den enorma förändring som skett, ytligt sett. Men den kultur som Sovjetarkitekterna skapade ekar fortfarande mellan betonghusen i Chisinau.

Vad gäller migration så hänvisar jag istället till Åsas utmärkta inlägg. Här framkommer ungefär vad jag själv skulle vilja ha sagt i ämnet, förutom det att Åsa genom sitt jobb som ekonom på Världsbanken har bättre koll på siffror och detaljer. Så klicka dit och läs!