I valet och kvalet

Jag tror jag skrev nånstans nyligen att det inte synts många tecken på det stundande valet (5/4), men nu har den saken ändrats. Gatornas anslagstavlor för medborgarnas upplysning är fulltapetserade med affischer. På TV och i tidningar diskuteras det för fullt. Jag har ännu inte sett någon av de riktigt grova smutskastningsreklamerna i TV. Från förra valet minns jag sepiatonade bilder på horder av utfattiga människor som förde tankarna till 1900-talets storkrig, varpå en speakerröst förkunnade att just så kommer det att bli om man röstar på oppositionen. 

Den mest intressanta reklamen står liberaldemokraterna (PLDM) för. På enorma tavlor längs vägarna syns det enkla budskapet ”stoppa kommunismen”, illustrerat med  en grön och en röd trafikljusgubbe. Liberalpartiet PL har en snarlik agenda och jag blandar ständigt ihop dem. Liberalerna (om det nu är PL, PLDM eller båda) har valt färgen grön för att ansluta till de tidigare färgrevolutioner som vi sett i Georgien och Ukraina. De bär även gröna scarfar när de är ute och demonstrerar. Vi får se hur långt det räcker för att övertyga väljarna. Jag har i alla fall slagits av hur genomtänkt och snyggt konceptet med trafikljusreklamen är, och om jag vore en paranoid kommunist skulle jag säga att CIA har finansierat dem. I själva verket är det nog så att flera av PLDM:s medlemmar är unga, har studerat i väst och antagit en estetik som tilltalar mig. Jag vet inte hur stora de är utanför Chisinau men här får de ganska mycket utrymme – kanske p.g.a. stadens liberale borgmästare Dorin Chirtoaca. 

I går hade jag förmånen att åka till den nordliga staden Balti (uttalas Belts). Denna Moldaviens tredje stad (efter Tiraspol) är känd bl.a. för dess stora ryska befolkning, ett bra universitet, tillverkning av mjölkprodukter och (tidigare?) stora problem med drogmissbruk. Balti känns tveklöst mer sovjetisk än Chisinau. I centrum står en tank uppställd som ett monument över de sovjetiska folkens heroiska bla bla bla osv osv. Gator och parker känns mer pompöst planerade och ödsliga på något sätt. Staden är renare än Chisinau och jag har hört flera som beskriver den som mer civilicerad – vilket i sovjetisk kultur syftar på en mindre andel moldaver/bönder/romer/övrigt obildat patrask. Jag kan tillägga att Tiraspol, som då är långt mer sovjetisk än Balti, är ännu renare. Vad ren betyder i detta sammanhang förstår bara den som rört sig i f.d. Sovjetunionen. En vanlig svensk stad är trots allt långt mycket renare än den mest rena sovjetiska staden. Men den sovjetiska renheten rör sig även på ett symboliskt plan, den ljuder av ideal och drömmar om lugn och befrielse. Jag tycker mycket om den, när jag är på rätt humör för att ta in det sublima budskapet.

Hur som helst, här i Balti noterade jag kommunistpartiets allenarådande. Den röda affischen med hammaren och skäran syntes överallt, även fönstret på en minibuss som rullade förbi. På snabbmatskedjan Andy’s Pizza låg det på varje bord en utförlig broschyr om kommunismens förträfflighet och foto på presidenten. Att presidentens son äger snabbmatskedjan i fråga kan vara en förklaring, men på Andy’s i Chisinau förekommer vad jag vet ingen propaganda av det här slaget.

Mitt besök i Balti inkluderade ett kort möte med en man som är ägare till ett petroleumföretag, styrelseledamot i en av stadens banker och ordförande i Balti boxningsförening. Han gav ett allmänt intryck av att kunna låta fiender försvinna i bakluckor och på soptippar. Han hade bland alla boxningsstatyetter och utmärkelser på hyllorna placerat en gyllene byst av Lenin, och han upplyste mig omedelbart om att språket i Moldavien är moldaviska, inte rumänska. 

Senare under dagen råkade jag av en slump få syn på PLs partilokal i Balti, på en lerig bakgård (dit jag av en märklig anledning faktiskt hade ärende). En liten smutsig grön skylt hängde över en sned källardörr, och jag insåg att oppositionen inte har en chans här. Mannen med Leninbysten kommer att fixa så att valresultatet blir av vitryska proportioner. 

Sedan på vägen hem slog det mig att detta samband mellan den ”sovjetiska” staden Balti och kommunistpartiet ändå inte alls är självklar. Det sägs att kommunisterna har stort stöd bland landsbygdens gamla, vilka lockas av förföriska slogans om sänkta brödpriser. Balti, å andra sidan, har en utbildad befolkning som har lite gemensamt med dessa ”bönder”. Lockas ryssarna i Balti av hammaren och skäran, kopplingen till svunna tiders imperium då de utgjorde ett ideal och en maktutövande klass? Konstigt då, med tanke på att kommunisterna åtminstone i reklamen säger sig vara ett EU-vänligt parti och att detta EU ofta ställs mot Ryssland – åtminstone i västmedia. Sedan måste man skilja på EU-vänlig och Rumänienvänlig. Ett liberalt parti som PL kan ju vara direkt pro-rumänska, vilket är obehagligt för många. Är de moldaviska kommunistväljarnas dröm måhända ett Moldavien, som jämlikt Rumänien ingår i ett väldigt EU som styrs från S:t Petersburg?! De vet nog inte själva, skulle jag tro.

Ja, som vanligt blir man inte klok på det här landet.

Gasbråk i döda poeters sällskap

Det har gått ett tag sedan förra inlägget. Januari svischade förbi i rasande fart och om jag försöker dra mig till minnes vad som har hänt här så är det två händelser som står ut: Gasbrist och Grigore Vierus begravning.

Om vinterns gasbråk mellan Ryssland och Ukraina, och hur det drabbade framför allt öst- och centraleuropa har alla hört redan, och det är lyckligtvis överspelat för den här gången. I Chisinau hushölls med gasen på så sätt att vi var utan kommunalt varmvatten och det var lite kallare i lägenheten under en tid. Men det kändes inte så dramatiskt. Det lär ha varit värre i Transnistrien – jag gissar att Chisinauregeringen såg sin chans att låta dem frysa lite extra där borta. 

Poeten Grigore Vieru kan närmast jämföras med Astrid Lindgren, om man ska försöka hitta en svensk motsvarighet. Detta motiverar jag med följande. Han ansågs vara moldaviens störste poet/författare. Alla moldaver förknippar honom med sin barndom, många säger sig ha börjat läsa med hjälp av hans texter. Han var känd utomlands, d.v.s. i Rumänien. Självklart inte översatt och läst i samma internationella omfattning som Astrid Lindgren, men den funktion han verkar ha fyllt i moldavernas hjärtan var snarlik. Politiskt tillhörde han dem som känner samhörighet med Rumänien, alltså en motvikt till det sovjetiska som tyngt många moldaviska själar. Han fick en begravning som liknade Astrid Lindgrens, med pompa och ståt utan dess like. Tusentals i procession, blommor överallt, musik och tårögda tal. 

Jag som befinner mig på evigt korståg mot den moldaviska trafikkulturen kan inte låta bli att notera att den engelska wikipediaartikeln om Vieru nämner hög hastighet och frånvaro av säkerhetsbälte som bidragande orsaker till poetens död. Jag skämdes för att yppa mina tankar angående detta direkt i samband med bilolyckan – det kändes liksom småaktigt och perverst mitt i landssorgen. Men jag hoppas att Moldavien som land tar lärdom av sin mest älskade poet även i detta avseende. Grigore Vieru skulle ha fyllt 74 år nästa vecka. 

Januari har alltså passerat och i dag är det riktig vår i luften. Prognosen lovar uppemot 10 grader de närmaste dagarna och ute råder en tydlig känsla av att mars inte är långt borta. Snart börjar försäljningen av de små röd-vita broscherna som kallas Martisor och som symboliserar en hel massa som jag aldrig lyckats få klarhet i, men med det gemensamma temat vårens seger över vintern, livet över döden etc.