Självständighet?

Så här på den moldaviska självständighetsdagen 27 augusti passar det kanske att gratulera de nya staterna Abkasien och Sydossetien till deras självständighet – som jag härmed tar mig friheten att erkänna eftersom det tydligen inte strider mot folkrätten. 

Jag undrar bara hur det fungerar att vara ett så litet land som Sydossetien med 70000 invånare… ungefär som Andorra faktiskt. Ibland föreställer jag mig Transnistrien som ett erkänt och självständigt litet rike. Där bor någon halv miljon människor – och ändå känns det som om det knappt skulle räcka till för att hålla igång deras ekonomi. Vågar man gissa att åtminstone Sydossetien ganska snart kommer att tillhöra den ryska federationen? Jag tror det vore en utmärkt lösning. Den sydossetiske ledaren verkar inte så förtroendeingivande när man ser honom på tv. Jag föredrar faktiskt att ryssarna tar över där.

Moldaviens president har i dagarna samtalat med den ryske presidenten om hur den ”georgiska situationen” ska kunna undvikas här i Moldavien. Jag blev lite orolig när Medvedev sa något i stil med att det främst är en fråga mellan Tiraspol och Chisinau. Lämnar man åt de båda senare att lösa den frusna konflikten så ökar chanserna till kalabalik. Jag hoppas på mycket internationell inblandning – rysk, EUsk, svensk och t o m amerikansk… Alla måste bry sig, annars händer inget av värde.

En sista vädjan till EU och USA: var nu lite ödmjuka och inse att detta som Ryssland gör inte skiljer sig speciellt från vad som hände i Kosovo nyligen. Arbeta med att stärka det Georgien som finns kvar och försök lappa ihop relationen med Ryssland, och gläd er åt framtida semestrar i det soliga turistlandet Abkasien.

Identitet

Idag, den 24 augusti, firas minnet av den sovjetiska befrielsen från ”fascisterna” (1944) med pompa och ståt, kransar och medaljtyngda uniformer.*

Om tre dagar, den 27 augusti, firas Självständighetsdagen – befrielsen (1991) från samma Sovjetunion som man tre dagar tidigare hyllat och besjungit. Låt vara att det kanske inte är exakt samma människor som firar, men ändå.

Visst är det tragikomiskt, och jag tycker att det så väl illustrerar dagens Moldavien och dess totala avsaknad av nationell identitet. Eller så är just detta Moldaviens identitet. Som svensk är det svårt att greppa en så kluven situation. Vi har våra gamla Erik den Helige, Gustav Vasa, Gustav III m.fl. i en obruten rad som gör den här identitetsdiskussionen helt överflödig i de allra flesta fall.

Frågar man unga Chisinau-bor med lite distans till livet så är det ändå många som tycker att deras dubbla identitet är något coolt, något som gör dem annorlunda. Och jag tror att det är så de måste och bör se det: ta vara på kluvenheten, bejaka både det sovjetiska och det rumänska, det slaviska och det romanska, det ryska och det EUska. Hoppas det kan fungera, för det vore alltför grymt att tvinga dem att välja. Som att säga till någon att vi tänker hugga av dig en arm men du får nu chansen att välja vilken du vill behålla. 

 

* Detta att Hitlers armé i rysk/sovjetisk historieskrivning brukar kallas fascister och inte nazister tycker jag är intressant. Jag har märkt att många här inte vet att nazism är en förkortning för nationalsozialismus. Min teori är att ordet nazism avsiktligt undveks i Sovjetunionen för att inte ge dåliga associationer kring ordet socialism. Håller någon med?

Väder och vind

Det är hett nu i Chisinau. Ett par nätter har det varit sådär att även om man öppnar fönstren och sparkar av sig lakanet så ligger man och svettas. Dagtid är det runt 37 grader, dvs kroppstemperatur utomhus. Mina tankar går då till befolkningen de områden som nyligen drabbats av omfattande översvämningar vid Moldaviens gränsfloder Nistru och Prut. Vad händer när sopor och avfall flyter runt i en 37gradig sörja? Jag hörde på nyheterna om utbrott av diverse soter i översvämningens spår. Örkk…

Det är dock bättre med ruttnande sopor än ruttnande lik. Jag följer med stort intresse Svenska Dagbladets utmärkta rapportering från Georgienkonflikten och lider med de drabbade. I och med den Abkasiska/Ossetiska parallellen med situationen i Transnistrien och Moldavien berör detta mig mer än många andra internationella sorger och bedrövelser. Det är trevligt att se att SvD inte hemfaller åt den simpla ”Ryssar dumma, EU snälla”-retorik som vissa västmedia brukar. Själv är jag mycket skeptisk till den georgiska ledningens beslut att inleda attacken mot Tschinvali. Om något positivt kan uppnås med detta så ligger det helt klart bortom min förmåga att förstå hur. Med detta menar jag dock inte att försvara ryssarnas otroligt aggressiva politik – den är skamlig, men samtidigt ganska väntad. Hoppas verkligen vi slipper något liknande här i Moldavien. Det finns några viktiga skillnader, t ex den etniska aspekten (det finns Ossetier, men det finns inte ”Transnistrier”). 

I all denna värmen är det emellertid tur att kvassförsäljningen fungerar som den ska! Mitt tidigare inlägg om kvass visade sig felaktigt såtillvida att försäljarna nu är tillbaka i vanlig ordning – oh vad skönt

Oj vad onödigt

När nu väpnad konflikt brutit ut i Sydossetien/Georgien är jag tacksam över att förhållandet mellan Chisinau och Tiraspol (Transnistrien) är så pass lugnt som det är. Hellre en mjuk och undergiven politisk linje gentemot separatisterna än att riskera massor av liv bara för att imponera på Nato och USA, tycker jag. Det är liksom inte värt det, att benhårt hävda sin rätt till vilket pris som helst (om det nu är ens ”rätt”). Historien visar hur föränderlig världen ändå är. Med tiden kommer i alla fall en lösning, men jag tror inte blodspillan påskyndar den.

Nu ägs nästan alla företag i Transnistrien av ryssar – ok, låt det vara så då. Ge dem autonomi och sitt eget språk och kompromissa i utrikespolitiken men behåll dem som en del av Moldavien (positivt för dem med EU-grannstatus!). Öppna samtidigt dörrarna mot väst, och jag lovar att de här Transnistriska ryssarna med glädje kommer att handla med EU och turista i Sverige. Jag gissar att situationen i Georgien liknar den vi har här i Moldavien. Krig nu i Georgien skulle vara helt idiotiskt och inte värt besväret.

Ja, den här kommentaren blev rätt förvirrad – men så är även jag inför det som nu inträffar.

Kvassmysteriet II

Observationer strömmar in om att kvassen setts på flera platser. Själv drack jag cirka en liter igår, strax utanför arbetsplatsen (det är över 30 grader nu i Chisinau men lokalt folk säger att det är en ”sval” sommar). Det verkar mest handla om en förflyttning av kvassförsäljarna från Stefan cel Mare. Det påminner om hur bokförsäljarna för ett par år sen flyttades från huvudgatan till mer avsides platser (här säljs mycket böcker, framför allt skolböcker, direkt på gatan). Jag gissar att det kan bero på licenspriser eftersom de mer välbärgade Coca-Cola-kylarna står kvar på Stefan cel Mare.

Fortsättning följer eventuellt.

Kvassmysteriet

Om det kalla kriget hade utkämpats med drycker istället för kärnvapen hade lätt Sovjetunionen vunnit. Och nu pratar jag inte om vodka – nej, det ska handla om kvass. 

En varm sommardag är kvass världens godaste dryck. Man skulle kunna beskriva kvass som liknande svagdricka men jag tycker det är roligare att kalla den för ett slags rysk Coca-cola, även om smaken skiljer sig mycket. Funktionen och nationalsymboliken är densamma: kvass är lika ryskt som colan är amerikansk, det självklara valet för en sovjetmedborgare som söker svalka. 

Kvass görs av bröd som får jäsa och utveckla en mild syrlig smak och en lätt bornerande textur, till skillnad från den vulgärt kolsyrade Coca-colan. Sötman känns naturlig, inte som om man rört ner ett kilo artificiellt socker i varje glas. Färgen skiftar från skimrande gyllenbrun till dunkel sammet.

Förra sommaren (eller kanske förrförra?) återintroducerades gatuförsäljningen av kvass i Chisinau, just som en sommarföreteelse. Under en period efter Sovjetsammanbrottet var kvassen nämligen borta från gatorna men nu dök den upp igen i ett ganska standardiserat format. Inte i de stora gula tankar som fortfarande förekommer i Ryssland, utan på samma sorts fat som man har öl i på krogen. Förmodligen togs den bort av hälsoskäl på 1990-talet, men de nya faten verkar helt ok ur hälsoperspektiv. 

Det är dock något som är konstigt. Idag på väg till gymet tänkte jag grunda med ett glas kall kvass och promenerade längs huvudgatan Stefan cel Mare, som vanligtvis är full av kvassförsäljare. Men alla var plötsligt borta. Jag frågade en kvinna som sålde läsk vart de tagit vägen och hon sa att det är slut med kvass nu. Hoppas hon menade för säsongen eller för dagen och inte för alltid. Men ändå, det är sorgligt och mycket konstigt. Vad kan det bero på? 

Det har just varit månadsskifte. Kanske finns det någon regel som säger att kvass får säljas i juni och juli? Men det är i så fall nytt för i år, för jag vet att förra året drack jag kvass i slutet av augusti. Kanske har försäljningen varit för lönsam, så att någon politiker som dessutom råkar vara affärsman bestämt sig för att kontrollera försäljningen och ta hand om vinsten själv? I så fall dyker kvassen snart upp i nytt format. Kanske har de höjt licenserna så att det inte längre är lönsamt?

Ja, jag vet att jag låter paranoid nu. Men det här att all kvass plötsligt försvinner luktar postsovjetiskt marknadsmisslyckande lång väg. Efterfrågan är det nämligen inget fel på. Det står alltid folk runt kvassvagnarna och dricker, och ofta har det varit slutsålt när jag vill köpa. Om suget efter kvass är direkt proportionellt mot medeltemperaturen så bör efterfrågan vara störst under juli-augusti, se här. 

För några år sen kunde vi bevittna kebabens spöklika försvinnande från gatorna. Hälsomyndigheterna förbjöd plötsligt att servera mat i pitabröd (!). Kebabställena slog igen men snart dök nya varianter upp, inhemska alternativ med mycket äckligare mat. Syrianerna och libaneserna med eller utan arbetstillstånd var försvunna. Tyvärr, säger jag som konsument. De paranoida skyllde som vanligt på presidentens son, men jag tror bara det är en allmänt fientlig inställning från statens sida mot småföretagares initiativ. Marknadsekonomin har en bit kvar att mogna i det här landet.

Jag hoppas bara så innerligt att det inte är något liknande som hänt med kvassen nu. Kanske vaknar jag upp på måndag och ser att kvassen är tillbaka och att allt bara var en ond dröm.